Så har den dagen kommit då man inte längre har några måsten på dagarna. Troligtvis blir det en massa måsten ändå, men inget jobb. De flesta andra som gjort som mig känner sig nog rätt nöjda med sitt beslut, jag jag vet faktiskt inte. Tror och hoppas att det ordnar till sig, känns lite jobbigt bara att man måste styra upp det på egen hand.

Julen var en trevlig tillställning, lagom mysig och väldigt lugnt firande hemma hos mor och far. Ingen utgång på juldagen o inte heller på annandagen, men igår blev det lite oplanerat intag av alkohol. Blev trevligt det med, men som så  mycket annat så blir det vad man gör det till.

Nyår ska tydligen firas i Gräftåvallen, för visst heter det så?

Varför sänds all skit på tv när man är tv-sugen?

Var in en sväng på jobbet idag, lämnade tillbaka passerkort o lite annat.. Var tomt på jobbet och det kändes lite sådär. Finns många man umgås med på jobbet som man inte kommer umgås med något mer, man känner varandra bra på jobbet, men i verkliga livet är det inte riktigt samma sak. Tråkigt men sant.

Jag klippte mig igår, eller frisören gjorde det och jag tror att det blev rätt bra.

Så vad gör man när allt omkring en rasar? Man stannar upp, funderar en stund och sen bygger man upp det igen.
Jag är inte den som ger upp, jag ska försöka vara den som inte ger upp.

Jobbet slutar vilken dag som helst, sen har man den roliga uppgiften framför sig: Söka jobb, alternativt komma på nånting annat vettigt man vill göra med sitt liv. Visst vill jag köra huvudet i sanden, men vad vinner man på det?
Lägenhet verkar ha ordnat sig iallafall, sen om det är så att jag vill vara kvar i Östersund eller inte, så långt har jag inte kommit i mina tankar än. Borde kanske passa på att göra nånting annat, men vad är det som säger att nånting annat är mycket bättre än det som är här?

Sen så ska jag försöka att inte bli hypokondriker, men det är inte lätt när ålderskrämporna börjar visa sig.
Eller vad det nu kan vara.

Akta dig från Rabies.