Hemma igen
Tro det eller ej, jag tappade inte bort mig i Bahrain.
Men hem till Sverige och till påsken.
Ja, vad hände mer i Bahrain då?
Vi var som sagt på vattenland och lekte som barn, det är lite för sällan man njuter av den fina gåvan att bejaka barnet i sig. Vi var även på biltur runt ön/landet och kikade lite på de få sevärdheter som finns.
Tree of Life och dromedarer. Vi kollade även in öns enda öppna strand (för ön består inte enbart av sand, neeeeejva!) Vi var till moskén på rundvandring och fick minsann veta av guiden att alla män är sexdårar, och att det inte går att hålla sig när man ser en kvinna som står framåtlutad. Ja. Vi fick även veta mer viktiga grejer om deras tro.
Bahran känns verkligen som ett land där det sägs en sak och görs en annan. Dubbelmoralens land? Men . Alkohol, klubbar och västerlänningar som beter sig, eller inte beter sig. Människor som kör onykter, poliser som inte bryr sig, burka, sand, dromedar, sandstorm, byggande, byggande och mer byggande.
Innan jag åkte så läste jag och Daniel på lite om Bahrain, (jag minns det här innan Maria åkte oxå..) man ska ha kläder som täcker knäna och axlarna osv. Men, när man är på plats så är det inte alls så. Det är ju precis som här, fast lite mer blickar.
Vi åkte hem på onsdagen, eller egentligen hade det hunnit bli torsdag, mitt i natten, halv två eller halv tre, har ju tydligen minne som en guldfisk.
Planet var försenat men det gick bra med bytet även denna gång. När vi kom till Arlanda var det skärtorsdag och fullbokade tåg. Men vi fick plats på eftermiddagståget, 17:35. Så efter 6 timmar på arlanda var det skönt att få sätta sig på tåget o känna att man var på väg hem.
Påsken firades på ön, med familjen som sig bör. Åt inga ägg och inget påskägg, men korv, hamburgare, kolbulle, bullar,kakor, osv.. Kanonbra väder och hela byn, som inte längre är byn, men alla "barn" var hemma och det blir lite som förut.
Sen har jag inte hunnit med så mkt mer, förra veckan var det jobb.jobb,jobb. Det är mycket att göra och vi får i princip jobba så mkt vi orkar + lite till.
Idag har jag varit till naprapaten som knäckt lite i ryggen. Känns kanon faktiskt!
Läs Marias resedagbok.
Men hem till Sverige och till påsken.
Ja, vad hände mer i Bahrain då?
Vi var som sagt på vattenland och lekte som barn, det är lite för sällan man njuter av den fina gåvan att bejaka barnet i sig. Vi var även på biltur runt ön/landet och kikade lite på de få sevärdheter som finns.
Tree of Life och dromedarer. Vi kollade även in öns enda öppna strand (för ön består inte enbart av sand, neeeeejva!) Vi var till moskén på rundvandring och fick minsann veta av guiden att alla män är sexdårar, och att det inte går att hålla sig när man ser en kvinna som står framåtlutad. Ja. Vi fick även veta mer viktiga grejer om deras tro.
Bahran känns verkligen som ett land där det sägs en sak och görs en annan. Dubbelmoralens land? Men . Alkohol, klubbar och västerlänningar som beter sig, eller inte beter sig. Människor som kör onykter, poliser som inte bryr sig, burka, sand, dromedar, sandstorm, byggande, byggande och mer byggande.
Innan jag åkte så läste jag och Daniel på lite om Bahrain, (jag minns det här innan Maria åkte oxå..) man ska ha kläder som täcker knäna och axlarna osv. Men, när man är på plats så är det inte alls så. Det är ju precis som här, fast lite mer blickar.
Vi åkte hem på onsdagen, eller egentligen hade det hunnit bli torsdag, mitt i natten, halv två eller halv tre, har ju tydligen minne som en guldfisk.
Planet var försenat men det gick bra med bytet även denna gång. När vi kom till Arlanda var det skärtorsdag och fullbokade tåg. Men vi fick plats på eftermiddagståget, 17:35. Så efter 6 timmar på arlanda var det skönt att få sätta sig på tåget o känna att man var på väg hem.
Påsken firades på ön, med familjen som sig bör. Åt inga ägg och inget påskägg, men korv, hamburgare, kolbulle, bullar,kakor, osv.. Kanonbra väder och hela byn, som inte längre är byn, men alla "barn" var hemma och det blir lite som förut.
Sen har jag inte hunnit med så mkt mer, förra veckan var det jobb.jobb,jobb. Det är mycket att göra och vi får i princip jobba så mkt vi orkar + lite till.
Idag har jag varit till naprapaten som knäckt lite i ryggen. Känns kanon faktiskt!
Läs Marias resedagbok.
Kommentarer
Trackback